döda drömmar'
Sömnen var min vän
Inatt
Och morgonen slog ner mig mellan lakanen
De ville kväva mig
Precis som jag själv alltid gör
Det är egentligen ingen större skillnad
Gör nästan lika ont
när det inte går att andas.
När jag byter skinn
Gräver efter benen bland allt jag hatar
Intensivt
Ville aldrig förstöra dina drönmar
Klarar inte av att skaka ikapp med kaoset
Med alla snea, förvrängda ord.
Jag inte kan med.
Tappar andan
Som på beställning
Av något gammalt
som skaver
Förblöder, på samma röda
något saknade sätt som alltid alltid förr
Något du glömt medan jag varit vit,
Som du trodde
Kan inte bära upp alla ärr på en och samma gång
De är för tunga och för svåra att förstå
Vet inte hur du skulle kunna läka
Något så gammalt
Som allt som gick sönder
Under mig
Och inuti.
Förlåt, hjärtat mitt.
Jag kommer förbli. s å n .
hjältar'
in i en sömn som slår oss älskande i magen
det kommer bli så tyst mot sommarväggar
så tyst mot hjärtan
kallare utan dina ord från ingenstans
svidande tystnad
inga toner mer
men när de sista slaget är slaget
och ett annat slag slår hårdare
då kallas de med famnar hjältar
och man skulle kunna dö i den tacksamhet
man drunknar i utan att orka rädda sitt liv
era ord är som alvedon mot blåmärkeslent skörskinn
och jag tror inte ni förstår
att ni håller mig vid liv
jag tror inte att ni förstår
att den natten som skulle vara en evighet
blir ett krigsfält med ljus
och hur ont det än gör
så har ni alltid ont ikapp med mig
det är ingenting jag begär.
låt mig spilla tacksamheten över er
låt mig värma in den i era skinn
för ni
ni håller mig vid liv.
älskade hjältar
l.
djupare in
under hud
som inte vill sitta kvar
du håller fast
som lim
du måste stå rak
