hjältar'

sista slaget
in i en sömn som slår oss älskande i magen
det kommer bli så tyst mot sommarväggar
så tyst mot hjärtan
kallare utan dina ord från ingenstans
svidande tystnad
inga toner mer

men när de sista slaget är slaget
och ett annat slag slår hårdare
då kallas de med famnar hjältar

och man skulle kunna dö i den tacksamhet
man drunknar i utan att orka rädda sitt liv
era ord är som alvedon mot blåmärkeslent skörskinn
och jag tror inte ni förstår

att ni håller mig vid liv

jag tror inte att ni förstår
att den natten som skulle vara en evighet
blir ett krigsfält med ljus

och hur ont det än gör
så har ni alltid ont ikapp med mig


det är ingenting jag begär.


låt mig spilla tacksamheten över er
låt mig värma in den i era skinn
för ni
ni håller mig vid liv.

älskade hjältar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0