låt mig'
du skakar mitt liv
med din flackande blick
med ögon av oro inklämd mellan panikväggar
så skakar du mitt sköra liv
önskar att min famn var större
och att den var överallt där den behövdes
att alla mina ord fanns i dina öron
hela tiden
alltid högre än strypgrepp runt hoppet
jag finns under din hud
jag gräver mig in
låter dig inte spricka
håller mig fast
hårdare än hårdast
in i hjärtat
ut i blodet
du får aldrig släppa taget
tappa balansen
eller spy ur dig orken
släpp ut allt
i min famn
och låt mig bygga upp dig på nytt
med din flackande blick
med ögon av oro inklämd mellan panikväggar
så skakar du mitt sköra liv
önskar att min famn var större
och att den var överallt där den behövdes
att alla mina ord fanns i dina öron
hela tiden
alltid högre än strypgrepp runt hoppet
jag finns under din hud
jag gräver mig in
låter dig inte spricka
håller mig fast
hårdare än hårdast
in i hjärtat
ut i blodet
du får aldrig släppa taget
tappa balansen
eller spy ur dig orken
släpp ut allt
i min famn
och låt mig bygga upp dig på nytt
in i sista såret'
bultande panik
med en puls av stenhårda knytnävar
allt mot strupen, insidan och ut
täpper igen
sätter sig på tvären
s y r e b r i s t
och allt blir svart
kantiga tankar hemsöker
de svagaste i mig
stannar och slår sig till ro
gräver sig ner och in
där de vet att blodet flödar mest
där knivar sitter kvar
där sekunder inte finns
drömmar är något man har
som en ursäkt för att inte dö
här ska man hålla sig vid liv
in i sista såret
ska man hålla kvar vid livet
med en puls av stenhårda knytnävar
allt mot strupen, insidan och ut
täpper igen
sätter sig på tvären
s y r e b r i s t
och allt blir svart
kantiga tankar hemsöker
de svagaste i mig
stannar och slår sig till ro
gräver sig ner och in
där de vet att blodet flödar mest
där knivar sitter kvar
där sekunder inte finns
drömmar är något man har
som en ursäkt för att inte dö
här ska man hålla sig vid liv
in i sista såret
ska man hålla kvar vid livet
stanna hos mig'
om det bara fick plats
som en trygghet mellan oroliga syner
om jag bara var säker och andades med jämna hjärtslag
bara visste att all värme var där för att den hörde hemma
inte för att den kan ge sig av
behöver er närmre
vid själen
nära inpå, intill och aldrig vidsidanav
vid sönderskavda prickar som stör vid synfältet
precis innan allt blir svart
och hela allt faller mot en asfaltssvart grund
av rädslor och besvikelse
ni borde inte och får inte gå
ni kan riva muren som står mellan mig och ingenstans
mellan mig och skakande kroppar, likbleka och kalla
som gamla sår under huden
ger alltid mer
behöver alltid mer
svider sönder av en önskan om en trygghet
som skriker in i hjärnan
att kanske behövs mina ord
och mina spår, inte överallt,
men lite h ä r o c h v a r
bara så jag vet
kanske behövs det
någon sekund i era hjärtan
och kanske behövs vi
och kanske önskar ni också
att vi a l l a finns kvar
när skinn spricker under ordregn
ni är som eld mot
bortdomnad livsglöd
som en trygghet mellan oroliga syner
om jag bara var säker och andades med jämna hjärtslag
bara visste att all värme var där för att den hörde hemma
inte för att den kan ge sig av
behöver er närmre
vid själen
nära inpå, intill och aldrig vidsidanav
vid sönderskavda prickar som stör vid synfältet
precis innan allt blir svart
och hela allt faller mot en asfaltssvart grund
av rädslor och besvikelse
ni borde inte och får inte gå
ni kan riva muren som står mellan mig och ingenstans
mellan mig och skakande kroppar, likbleka och kalla
som gamla sår under huden
ger alltid mer
behöver alltid mer
svider sönder av en önskan om en trygghet
som skriker in i hjärnan
att kanske behövs mina ord
och mina spår, inte överallt,
men lite h ä r o c h v a r
bara så jag vet
kanske behövs det
någon sekund i era hjärtan
och kanske behövs vi
och kanske önskar ni också
att vi a l l a finns kvar
när skinn spricker under ordregn
ni är som eld mot
bortdomnad livsglöd
h e l v e t e t '
...små, små svarta lådor
står och skriker överallt
de lådor man valt att begrava sig i
tillsammans med alla skrikande minnen
ingaandra.
vi utanför lådorna valde att dränka oss i allt vad de innehöll
alla sår, alla skrik, alla svidande skavminnen
vi är täckta i allt som någonsin gjort oss illa.
det luktar svek och sprit, krossade drömmar och salt
efter ett tag lägger sig nästan paniken
man får lära sig att likgiltighet är det enda verkliga här
en del kan inte släppa taget
kan bara inte gå v i d a r e
de är isolerade i sin hud med ögon som stirrar på I n g e n t i n g
de är förlorade
En del är känslomässigt rubbade
ler åt skriken som vuxit fast vid deras hud
jag förstår dem, man blir så hopplöst förlorad
en del av dem stör
med stör menar jag att de alltid tar sin chans att krossa de svaga
de med tomma blickar
deras blockar skall tömmas än mer
de som ångrar, som egentligen bara gjorde ett snedsteg
enda in i h e l v e t e t - de ska tömmas igen&igen
De är kännslomässigt rubbade, nonchalanta svin
som täcker de svaga i sina synder
täcker dem i skam varje dag och natt med slag av förnedring
och vi andra
vi plågas av deras jämmer eller likgiltigheten de har
inför att bli brutalt utnyttjade
(...)
man dör en bit, en bit varje dag
och man tvingas att bli mer och mer levande
för varje bakslag
kontraster som sliter oss i stycken
blandar vårat blod med våran största rädsla
att våran död
känns mer än livet
här i h e l v e t e t ...
står och skriker överallt
de lådor man valt att begrava sig i
tillsammans med alla skrikande minnen
ingaandra.
vi utanför lådorna valde att dränka oss i allt vad de innehöll
alla sår, alla skrik, alla svidande skavminnen
vi är täckta i allt som någonsin gjort oss illa.
det luktar svek och sprit, krossade drömmar och salt
efter ett tag lägger sig nästan paniken
man får lära sig att likgiltighet är det enda verkliga här
en del kan inte släppa taget
kan bara inte gå v i d a r e
de är isolerade i sin hud med ögon som stirrar på I n g e n t i n g
de är förlorade
En del är känslomässigt rubbade
ler åt skriken som vuxit fast vid deras hud
jag förstår dem, man blir så hopplöst förlorad
en del av dem stör
med stör menar jag att de alltid tar sin chans att krossa de svaga
de med tomma blickar
deras blockar skall tömmas än mer
de som ångrar, som egentligen bara gjorde ett snedsteg
enda in i h e l v e t e t - de ska tömmas igen&igen
De är kännslomässigt rubbade, nonchalanta svin
som täcker de svaga i sina synder
täcker dem i skam varje dag och natt med slag av förnedring
och vi andra
vi plågas av deras jämmer eller likgiltigheten de har
inför att bli brutalt utnyttjade
(...)
man dör en bit, en bit varje dag
och man tvingas att bli mer och mer levande
för varje bakslag
kontraster som sliter oss i stycken
blandar vårat blod med våran största rädsla
att våran död
känns mer än livet
här i h e l v e t e t ...
