misskajsasigrid

om det bara fick plats
som en trygghet mellan oroliga syner
om jag bara var säker och andades med jämna hjärtslag
bara visste att all värme var där för att den hörde hemma
inte för att den kan ge sig av

behöver er närmre
vid själen
nära inpå, intill och aldrig vidsidanav
vid sönderskavda prickar som stör vid synfältet
precis innan allt blir svart
och hela allt faller mot en asfaltssvart grund
av rädslor och besvikelse

ni borde inte och får inte gå
ni kan riva muren som står mellan mig och ingenstans
mellan mig och skakande kroppar, likbleka och kalla
som gamla sår under huden

ger alltid mer
behöver alltid mer
svider sönder av en önskan om en trygghet
som skriker in i hjärnan
att kanske behövs mina ord
och mina spår, inte överallt,
men lite h ä r   o  c h   v a  r
bara så jag vet
kanske behövs det
någon sekund i era hjärtan


och kanske behövs vi
och kanske önskar ni också

att vi  a  l l a   finns kvar
när skinn spricker under ordregn




ni är som eld mot
bortdomnad livsglöd