faller'
bryr mig inte om hur jag faller
så länge jag faller själv
spelar ingen roll om min falltid är nolltid
eller en livstid
så länge jag inte fäller er
jag vill inte låta dig falla ikapp med mig
trodde jag kunde stå för en dag
men föll under morgonsyret
och kvävdes direkt när jag kom in
försvarslös inför någonting vi annars tagit för givet
du måste orka stå igen
rädda dig själv innan du räddar någon annan
och lova mig att det som slår ner
kommer ge dig viljan att resa dig upp
igen
för jag faller nu
och jag reser miginte
förens jag vet. att
jag k a n s t å
förlorar'
det är i eran smärta
jag förlorar mest aptit
där ni går isär
förlorar jag balansen helt
mellan rödgråtet och hjälplöshet
det är i eran smärta
jag faller ner i ett öppet sår
där ni går sönder
förlorar jag hoppet
det hopp
jag måste bära för e r
nu
jag förlorar mest aptit
där ni går isär
förlorar jag balansen helt
mellan rödgråtet och hjälplöshet
det är i eran smärta
jag faller ner i ett öppet sår
där ni går sönder
förlorar jag hoppet
det hopp
jag måste bära för e r
nu
drunkna rödögon, drunkna'
överfull av rödögon och skav
skakar tills världen skär in i min hud
går av och sönder mot din kind
det sista jag ville
beklagar mig för min oro
för allt med mig
för alla hål jag tappar omkring mig
men ändå har kvar
överfull av brister och tryckande hånskratt i hjärtat
spyr ur mig vad jag kan på bordet framför dig
en ny historia
du kan slänga morgondagens nyheter
tuggar ångest till frukost
och hoppar över resten
druknar i svidande ord
i din smärta
drunkar
som om det är det enda
jag duger till
hadejagkunnat
hadejagvarit
m e r
skakar tills världen skär in i min hud
går av och sönder mot din kind
det sista jag ville
beklagar mig för min oro
för allt med mig
för alla hål jag tappar omkring mig
men ändå har kvar
överfull av brister och tryckande hånskratt i hjärtat
spyr ur mig vad jag kan på bordet framför dig
en ny historia
du kan slänga morgondagens nyheter
tuggar ångest till frukost
och hoppar över resten
druknar i svidande ord
i din smärta
drunkar
som om det är det enda
jag duger till
hadejagkunnat
hadejagvarit
m e r
smärtkropp'
svider mellan revbenen och hjärnan
som om allt däremellan gick sönder
på nytt
gräver ner smärtkroppen under ett täcke
av sömnlöshet
allt för att klara av att resa mig upp
någon gång igen
engångtill
skakar av mig det lättaste jag har
och låter tyngden av oron falla ner över mig
som natten
som slagen jag ska tvätta bort innanför
din hud
precis det jag önskar att jag kunde
när jag frossar ikapp
med något som alltid varit trasigt
som om allt däremellan gick sönder
på nytt
gräver ner smärtkroppen under ett täcke
av sömnlöshet
allt för att klara av att resa mig upp
någon gång igen
engångtill
skakar av mig det lättaste jag har
och låter tyngden av oron falla ner över mig
som natten
som slagen jag ska tvätta bort innanför
din hud
precis det jag önskar att jag kunde
när jag frossar ikapp
med något som alltid varit trasigt
