misskajsasigrid

svider mellan revbenen och hjärnan
som om allt däremellan gick sönder 
                                   på nytt
gräver ner smärtkroppen under ett täcke
av sömnlöshet
allt för att klara av att resa mig upp
någon gång igen
                engångtill

skakar av mig det lättaste jag har
och låter tyngden av oron falla ner över mig
som natten
som slagen jag ska tvätta bort innanför
                             din hud


precis det jag önskar att jag kunde
när jag frossar ikapp
med något som alltid varit trasigt