misskajsasigrid

det är som taggtråd i halsen
på den som försöker

som ett skott i huvudet
på den som drömt

fötterna har nog aldrig någonsin varit såhär kalla
tankarna såhär ohörda
längtan så skev & kantig, ihålig, outhärdlig

det är som taggtråd i magen
på den som lever fast det inte riktigt känns
precis på samma avstånd från känslan
som från att gå sönder av smärtan
allt är skevt, kantigt, ihåligt, outhärdligt

grunden håller på att gå i bitar
varje sekund är en ny av hålor att fylla
hoppet släcks varje gång någon glömmer av sina ord
långt långt bortanför det vi glömt att vi älskar.

man kan undra varför vi inte längre minns
antagligen beror det på alla låsta dörrar
bortkastade nycklar, försök & blåmärken
allt, som står ivägen.

det gör ont när ensamheten blir en trogen vän
när det är du som borde värma mina tankar som frusit
till. snövitt puder.

när allt som svider släpper
och lämnar huden fri och kvar
andas man igen som när man var barn

nu när ingenting svider
förutom tröttheten
lyser ögon och du gråter

av samma lycka
som jag känner

i d a g

du skulle göra allt
hoppa från kanten
tappa hjärtslag i marken
och trampa sönder dina egna drömmar

jag vet att du skulle
försöka slita det i stycken
även om de så skulle lämna dig med ett skott i magen

det känns som att leva i ett hål
som man ständigt drunknar i
och väggarna krymper på rutin
skaver frätsår i halsen
& jag vet hur det skrämmer dig
när min blick ser rakt genom dig

med din panik runt min hals
som du saltat med ögonoro
stannar allt


och jag vet att varje sekund jag försvinner
gör jag dig illa


inatt igen