misskajsasigrid

det slog mig tillbaka till ett dåligt samvete
krossade mig, drog mig en bit bort
nere vid den kallaste marken som om det vore
det enda jag hade kvar

benlös, lealös.
allt som fanns kvar i mig strömmade ur mig
tröttheten låg som bekant,
gnagande under mitt skinn
som ny badade i en ny förvirring
en ny fördärvad dag, nya tankar av oro för dig.


den famn jag nyss var i
kom tillbaka och torkade bort glassplittret
torkade bort hysterin och slagen som matade på innifrån
läppar som skrämde bort skakande ishänder
läppar som gav löften att dö för

jag kunde varit under jorden nu
om det inte vore för dina andetag.