bara med dig.

slagen svider under gråtfärdig vithud
fyll mig med med sår
med slag från det starkaste i din blick


leta reda på mina ömma punkter
förgör dem
förakta dem som jag föraktar morgonen
och skriv in mina sista ord på min egna tunga
bit hål i det jag älskar
så jag slipper förlora
a l l t

och stanna upp
stå still och kvar
och låt mig se mig själv falla genom golvet
och ner i din famn
ensam och delad i tusen

låt mig drunkna i din lukt
och i din andedräkt
låt dina hjärtslag vara eviga i mitt öra
bygg upp allt du nyss krossade
på nytt
utan blåmärken
utan sår
utan skrik
p a n i k e n d o g
utan allt
barameddig.

skrik mig lugn'

skriv in dina ord så hårt
livet tillåter dig i mitt skinn
släng oron till ett hav av skrik
ge mig löften om att den aldrig kan ta sig hit. i  g e  n

du är större än sömn
vackrare än drömmar


slits i stycken över min oförmåga att vara närvarande
ö v e r a l l t
borde varit fler

jag vet precis hur dina ögon ser ut ikväll
jag vet precis röd du kommer vara imorgon
sånt som skaver hål i min själ

hade jag kunnat hade jag låtit hjärtat slå
hade jag kunnat hade jag tagit tillbaka
varje tår som jag tappat på dig
hade jag varit stark nog hade jag stått upp
utan att falla under min egna tyngd

hade jag kunnat
hade jag räddat dig från allt

jag älskar dig
och är evigt tacksam
för varje gång du tvingar mig att ligga stilla
och andas in i dina hjärtslag.
om natten.

bränn'

kläm fast mig
snärj mig hårt kring dina ord
klyv mina i mer än två
och bränn mina andetag
på ett hårt svidande slag

vrid min puls ur led
och skrik död i mina ådror
låt allt som rinner bli fast
stanna upp, svälla, explodera
s ö n d e r varje tanke som karvar sig ut ur
mitt vinterskinn
                                        detskullevaraditt


svider ögonen är det livet som känns
skulle du bevara mina sagor
om de föll handlöst utan mig?

RSS 2.0