r.

ryggraden går av
men förlamas mer av dina ord

de är lika stillsamma som mina ben
lika stora som smärtan
vore det inte fint om de var närmre
en mil bort
snarare än mil bort

kunde tagit hand om dina tankar en stund
för att se dig somna in
på ett golv
vid mina fötter
jag har glassplitter i ögonen ikväll
det är det ingen som vet
du har orden ikväll
det vet jag mycket mer än
väl

till punk'

Låt mig andas till punkt
avbryt mig inte
när jag är mitt i en inhalering
av syretröst
det är inte så vanligt som ni tror
Låt mig dansa till punkt
låt mig skrika till punkt
låt mig leva till punkt.

socker'

socker, du behöver sömnen där igen
längre än du tror
socker, jag är så rädd att du ska spricka
rinna ut
du är så trött, socker.
socker, du blockerar andetagen med låtsasluft
och du blokerar världen med overklighet
socker, du behöver lite mer sömn
lite hårdare skinn
lite mer ben
och lite mer blodomlopp

bara om du är här'

hjärtat sätter sig på tvären
när det ska kräkas upp ur halsen
det är svårt att andas då
sägs det
och jag håller blåhuvat med





det är något konstigt mellan väggarna igen
och mellan golvet och taket
det trycker mot min hud som om jag vore för stor för rummet
du borde vara här nu






du får alltid plats
och du tar plats
mer än det som trycker
för du trycker mer
och du trycker bort
men bara om du är
här

k.

plockar upp bitar
från dig som aldrig varit lösa förr
de har nu trillat av dig
och hamnar kring mina fötter
de blöder av alla skrik som skär in från dina delar
ditt öga ligger tätt intill min häl
och gråter
jag blir blöt upp till knäna
och tappar mitt hjärta ner i pölen
av förtvivlan
din smärta tycks vara stark
stark nog att få ett bultande hjärta att flyta
stark nog att slå ner allt omkring dig
och dig själv
och jag önskar mellan pölar
inälvor och betong
att jag kunde torka upp ditt hav
och lindra
önskar av allt jag har
att jag skulle kunna
sy ihop dig
med alla delar
där de ska vara
och fylla dig igen
med all den värme
som drunknade
ikväll

tillbaka'

längtar sönder och samman och igen
försöker slå den ut balans
för den fördärvar det lilla som finns kvar
om det bara fanns mer
skulle längtan
vara nyttig
för varje hål

skölj honom bort - herr ågren'

går det att skölja bort
ska jag skölja mig i allt som rinner
låta den dränka min hud
dränka min hjärna
och få mitt hjärta att tryckas tillbaka in
med sin rinnande tyngd,
mot huden
går det att skölja bort
ska jag sköljas i tusen timmar
låta herr ågren rinna ur mina fötter och handflator
låta honom forsa ut från globerna jag försöker stänga
ner bland kloakerna ska du
och gör det att skölja bort
ska jag duscha
mig helt fri

gamla ord är nyast nu'

hösten kom som ett skott i huvudet på den som väntat
andetagen blev lättare men morgonen tyngre
när alla försvinner finns bara sticket kvar.

jag hatar att du är så långt borta
att saknad är något helt annat här
väggar av betong skriker högre
kalla golv är alltid hårdare'

när allt försvinner finns sekunder inte kvar
stressen att hinna älska er gör hål i mitt skinn
jag sväljer hårt för att inte tappa taget
om någonting som ni förstår er på



det är allt vi har'

målsår'

jag går under av frånvaro
när den är din och som värst



mil är tusen gånger värre
än de är långa
och såren blir tusen gånger så djupa
än milen är dryga



jag får aldrig ligga
ner



och jag kan inte stå
tiden finns inte
för milen upptar allt







hela existensen

önskar dig mer och mindre'

hade velat mer
och önskat dig mer värme


du skulle få plats så mycket
och du borde få vara precis i en tusengradersfamn
höstmörker skadar huden


löven är hårda mot en ensam tanke
en sådan som växer ut ur skallbenet och skrämmer livet ur


skrämmer livet



önskar att taket var lite större för dig
att gatan var lite mer rak
och blodet slog mer i takt
mer i takt med baktakt


att allt var lite mer
och mindre
ensamt
just då

styggn'

halsa ner mig hel och halv
och halsa upp mig igen
det svider som tusen stygn över magen


och jag skulle bara svida i din hals
om du lät mig ligga där



när saxen klipper ut nya ord från min hud

snälla, lyssna'

tvinga inte in mig mellan väggar av tryck
jag vill inte stå där
när jag kunde gjort något större





snälla.
lyssna

knutar'

när jag har missförstått dig länge nog
får jag ta slagen
och lösa upp knutarna
försök fly den ångest det skapat

försöka ta mig till den andra sidan av oron


tillsvidare
önskar jag mig mer ord som dina
om något nytt jag inte förstår
men vill ha
och uppleva

mer än ofta

om att måla ner sina drömmar
och tankar
och bli analyserad för att bli förstådd
och för att någonsin förstå själv

utan att slå benen ur balans
och låta knävecken gå av och i kras


vill drömma lite mer
och lite mindre
utan att sova
och vill somna om varje sekund

ändå tillslut.



concrete walls'

mellan betongväggar
ekar orden tusen gånger längre
de slår sig genom huvudet
genom ben och förnuft
omochomigen


det kryper






jag har maskar i hjärnan

helvetesutfyllnad'

svid till igen
och bit tag i luften

tusentals småfalska ord har träffat min panna
och den ramlar av


går i bitar mot en grund som inte finns
och sys ihop igen av smutsig rutin
tystnad är helvetesutfyllnad


för det finns tydligen inte smärta nog

Om

Min profilbild

RSS 2.0